Flickan som lekte med...kniven

Jag har en mycket mycket vass kniv som jag använder relativt ofta och varje gång när jag ska till att diska av den här kniven väljer jag att ta med fingrarna för att liksom känna så att den är ren. Varje gång jag gör detta tänker jag ”Aj, Emmelie… om du skulle komma när kanten skär du dig ordentligt…gör inte så där någon mer gång!” Men likt förbannat är jag där och rör nästa gång också. Vad är det för fel? Har all blondering satt sig så långt in i rötterna nu att jag måste till att skära mig på riktigt för att jag ska kunna lära mig av mina misstag innan jag fattar? Eller söker jag spänning här i livet?

Kanske ska jag gå och köpa mig en Triss för att slippa spänningssökandet i diskandet av kniven?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0