John Travolta...

Påskafton på utestället och jag känner hur jag förvandlas till John Travolta. Jag twistar ner mot golvet och intar någon form av hukställning. Tar sats för att få in en snygg smäll mot the dance floor med ena handen, givetvis i takt till musiken. Slår till och reser mig smidigt upp. Fan vilket moves tänker jag nöjt. Upptäcker snart att jag har blod över hela handen. Hallå?! Vems blod har jag, John Travolta, på handen?! Tittar mig runt och upptäcker snart att det är mitt egna blod från ett litet, litet jack i fingret. Skriker till och ropar på min trogna vapendragare, Sara. Sara, alltid beredd, har plåster i väskan. Jag roffar åt mig papper från baren och frågar doktor Sara om hon tror att det är något glas i såret. Doktor Sara rycker tag i mitt finger, klämmer till så att blodet sprutar. ”Nej, inget glas i det såret” säger Sara samtidigt som hon plåstrar om mig. John Travolta dansar vidare…

Idag några dagar senare och en liten svag aning om att Doktor Sara kanske kanske kunnat göra en liten felbedömning av John Travoltas hälsa gjorde jag det. Jag gick in i operationssalen (toaletten) tvättade i ordning instrumenten (höll en knappnål över en tändare) och lade pincetten beredd. Tog ett djupt andetag och inledde operationen…

Japp, operationen har gått bra och fingern ska nog vara på benen (?) igen om ett par dagar. Lärdom av detta… John Travolta ska kontrollera att golvet är tomt på glas innan musikanpassning sker, John Travolta ska kanske inte helt och hållet förlita sig på Doktor Saras diagnos i framtiden. Men John Travolta är glad att doktor Sara hade med plåster och var ett stöd i den turbulenta situationen.

(För visst ljög väl inte Doktor Sara om skadad? Eller?! Kunde hon förutse kalabaliken som kunnat uppstå då John Travolta ropat till sig krogens alla vakter och garderobsmän för att få ut glasbiten ur fingret?! Nääh!)


Har festat till det med gubbar...

Söndagsgesterna fortsätter och idag kom min favoritgranne upp med ett gäng goa gubbar. En liten skvätt grädde på dem och njutningen var total. Tack!

Tack

snälla, rara granne som slängde mina sopor! Fin söndagsgest :)

Ska testa att lämna dörren lite på glänt, kanske kan få disken diskad också?


Är det ikväll jag lär mig av mina misstag?

Är detta kvällen jag ska relatera till då jag kommer att predika för mina barn? ”Men gumman/gubben ska du verkligen ut ikväll?! Du mår ju inte riktigt bra och sen tenta på tisdag?”

Lärdom eller ej, det får morgondagen visa.

Noice – Du lever bara en gång



Klacken i taket ikväll...
och dagen med en klacksparck imorgon...


Snop(p)et

På nyheterna igår kväll rapporterade de om att statyn Poseidon i Göteborg ska få sig en penisförstorning för att vara mer proportionell i vår tid. Givetvis växer ju massor av frågor fram. Hade man mindre snablar förr i tiden? Eller valde statymakaren att göra pette-niklas på Poseidon mindre för att han själv hade komplex eller har den krympt med tiden?

Hur som helst är det helt ok med mig att min statymakare (för visst kommer jag också få bli en staty?!) slänger på en kupa till på mina tutti frutti! Tack på förhand.



......Ja, så här såg en kladd ut på pappret jag rafsade fram då jag hörde denna nyhet. Hann tänka att det är sjukt att man lägger ner sån kraft, energi och pengar på att göra en penisförstorning på Poseidon, kan det inte gå till något bättre? Ungefär här någonstans, efter ett ihopkladdat blogginlägg trillar polletten ner… 1 april! TV4 nyheterna fick mig dit dom ville, jag gick på den!

Vet inte om jag ska göra ett försök till att skylla på allt snor som segar upp hjärnan eller om jag bara ska låta bli. Jag låter bli!   


Montaigne får tala...

”Det är med äktenskapet som med burfåglar, de som är utanför vill in och de som är utanför vill ut”

Något att suga på en fredag som denna kanske?


RSS 2.0