-

I mitt hus finns en hiss. Denna hiss är inte alltid vad den borde vara. Ibland när den åker uppåt kan det plötsligt hända att den tar motsatt håll och faller, säg kanske en halvmeter men känns som en halv kilometer! Detta blir alltså en näradödenupplevelse varje gång! Ibland har det hänt när jag åkt själv, ibland när det varit fler medresenärer och jag kan inte avgöra vilket som är värst. Att vara ensam i en hiss då man går sin sista stund till mötes eller nästa omfamna den ohejande och helt okända grannen? Grannen som man släpper handen på när hissen återigen tagit kontroll över vilket håll den egentligen skulle i ett försök om att låtsats som ingenting har hänt.

Jag tror jag föredrar alternativ två och om man har tur är den okända grannen av det manliga könet och i den bästa av alla världar är han också snygg. Då kommer i alla fall jag hålla kvar handen, frågan blir bara då vad han upplever som den största näradödenupplevelsen… fallet med hissen eller psykfallet som inte släpper hans hand?