-

ÅH!! Nu har det hänt! Den där generande känslan då man upptäcker de hemska! Tankarna rusar runt i huvudet som shoppinggalna på Ullared... hur länge har den vart där? hur många har sett den? vad kan jag ha gjort under tiden? har den suttit still eller har den häng och dinglat fram och tillbaka så att alla mina så kallade vänner har stört sig på den?!... jag pratar om busen, kråkan, snorklumpen (kärt barn har många namn)som jag förfärat upptäckte i hissen på väg upp till min lägenhet. Shit! Jag som tycker att jag brukar ha bra koll på snoken och dess innehåll. Men men, även solen har sina fläckar!

Men frågorna finns ju fortfarande kvar, hur många har reflekterat över min oinbjudna gäst som lekt tittut ur borren? Och hur många har sett herr kråka utan att säga något?! Och om någon hade sagt det, hade det blivit mindre pinsamt då? Kanske beror på vem som gjort den stora upptäckten, om det var en nära vän eller någon man känner si så där.

Hmm, känner att jag kommit in på ett mycket svårt ämne, hur väl måste man känna någon för att kunna påpeka att en liten rackare kommit ur nosen på personen i fråga? Och hur säger man? "Hörre du, prästens lilla kråka är på väg ner i diket"...eller?