-

Jag har en mycket mycket vass kniv som jag använder relativt ofta och varje gång när jag ska till att diska av den här kniven väljer jag att ta med fingrarna för att liksom känna så att den är ren. Varje gång jag gör detta tänker jag ”Aj, Emmelie… om du skulle komma när kanten skär du dig ordentligt…gör inte så där någon mer gång!” Men likt förbannat är jag där och rör nästa gång också. Vad är det för fel? Har all blondering satt sig så långt in i rötterna nu att jag måste till att skära mig på riktigt för att jag ska kunna lära mig av mina misstag innan jag fattar? Eller söker jag spänning här i livet?

Kanske ska jag gå och köpa mig en Triss för att slippa spänningssökandet i diskandet av kniven?

Igår gjorde jag slut med min nalle. Även om jag var väldigt trött på honom så gör det lite ont när man lämnar en nalle för en annan. Man har liksom varit med om både det ena och andra ihop. Alltifrån mascarablandade tårar till glada stunder då rätt sms trillar in i rätt stund. Men var sak har sin tid. Jag har nu träffat en nalle som är mer funktionell och jag ser framemot en fungerande framtid tillsammans. Jag hoppas att vi kommer bli goda vänner, fungera väl ihop och framförallt att herr nalle är ärlig mot mig. Säga ifrån ordenligt när mina fingrar i stundens ingivelse diktar ihop ett ”fyndigt” sms (som sen visar sig inte alls blev så fyndigt) eller tar mig i kragen då jag verkligen bör skicka iväg ett fyndigt sms. Vi kör helt enkelt…

Emmelie, tager du herr Nalle att älska i nöd och lust ?

-Ja!

Herr Nalle, tager du underbara, snygga Emmelie att älska i nöd och lust?

- JAAAAA!

Jag förklarar er härmed som man och hustru, du kan nu kyssa bruden..

P.s lät bli kyssen då vi ansåg att risken var för stor för ev. fuktskada och jag är återigen anträffbar.

För tillfället har jag ingen fungerande telefon. Tillfället då man inser att telefonen inte funkar är hemskt. Ännu mer hemskt blir det när man slås av tanken att jag måste ringa och berätta detta för alla och inser att det INTE går att ringa och berätta om denna förödelse, just för att telefonen är SÖNDER! Vad gör man?!

Kanske är det som mest hemskt då man får igång telefonen och inser att det bara jag som lagt märke till att min telefon varit ur funktion, alltså inga sms eller missade samtal. Tragiskt ja, så ring och smsa nu för tusans gubbar så vi alla kan dela denna hemska stund… Emmelies telefon är ur funktion ;)

Känner jag mig som en rätt nöjd prick. Tänk vad sol och härligt umgänge kan göra!

Trevlig söndag!

Tiden går och det blir inte så mycket bloggande. Men det är förändringens tid tror jag. Håll i er kära läsare…idag ska jag, Emmelie Andersson gå på hockey istället för BUGG?! Vad händer?

Kommer jag imorgon komma som brunett istället för blondie?

Kommer jag imorgon komma lugn som en filbunke istället för ett nervvrak inför tentaplugget?

Kommer jag imorgon gå rätt ur sängen, borsta tänderna och sen bara gå direkt till skolan typ på 5 minuter (utan 2 timmars duschning, blåsning, plattning, sminkning, val av kläderning och frulleätning)?

Kommer jag imorgon göra en budget och lämna tillbaks mina senaste inköp för att få en bättre ekonomi?

Frågorna är många, svaren är osäkra… Den som lever får se!

Fredagmorgon, laddar med kaffe och putter ner glasögonen på nästippen. Idag är det jag som agerar vikarie. Tänk vad ett ord kan få en annorlunda innebörd. Förr var vikarie något onödigt, varför vikarie när man istället kunde få håltimma? Idag, halleluja! Både kunna möta härliga ungdomar, öva sig på sitt kommande yrke och dessutom få pengar för det!

Idag får Karlstad även besök av brudar hemifrån, så håll i er!

Trevlig fredag!

För ett tag sedan var jag på socialdans. En mycket trevlig sådan och blir hur som helst uppbjuden av en lång yngling. Låten börjar spelas och det är långsamt som gäller. Pojken ifråga trycker sig tätt emot mig, som sig bör i en ordentlig fox. Dansen startar och jag inser snart att han tror att han bjudit upp trasdockan själv i tron på att han kan böja mig hur som helst. Jag gör mitt bästa för att få till mina vigaste moves men tankarna på detta störs abrupt då jag känner något hårt mot mitt skrev. Hjälp, shit, denna yngling, oj vad pinsamt! Försöker på något vis få bort de nedre delarna från varandra vilket leder till någon slags svankdansställning från min sida, tror inte att den var så klädsam. Han gör sitt bästa för att återigen trycka sig emot mig och jag kan bara tänka tanken att jag ska stå ut en dans till. Efter ytterligare svankande tar låten äntligen slut och mina tankar spinner som rena rama pissekatten ”ska jag säga att jag måste på toa, plötslig diarré?” Samtidigt som tankarna löper ser jag hur ynglingen för sin han ner i fickan och tar fram sin… plånbok, med en liten ursäktande blick. Vi ler litegrann innan vi omfamnar varandra igen.

Summan av kardemumman: jag var glad över att det var plånboken, han har nog lärt sig att inte ha plånboken i framfickan. Till nästa dansa kanske han insett att jag heller inte är en trasdocka. Vi ska alla börja någonstans och är helt övertygad om att det kommer gå som en dans för denna yngling. Han hade i alla fall en stor plånbok…

Vid ingången till universitetet finns det en skylt med orden ”Våga vara vis”. Idag känner jag snarare att Dantes ord ”Lämna allt hopp, ni som går över tröskeln” varit mer passande!

Om ni tittar noga innehåller ICAs rakgel Dam, med Aloe Vera. Nu till den stora frågan; är det någon som vet om man kan köpa rakgel innehållande man, med Aloe Vera? Finns valmöjligheten att välja man med andra egenskaper till och med?  Man med humor? Man med stor plånbok, man med charm? Frågorna är många och är givetvis värt en tur till ICA. Men om fler gjort samma upptäckt gissar jag att hyllorna med män på flaska redan är slut, speciellt en dag som denna! Hade varit jävligt praktiskt annars. Spruta ut en liten klutt till middagen sedan liksom.

Annars får jag väl nöja mig med min kära gubbe i örat, Harald. Synd att han är så liten att krama om i soffan bara…



Trevlig alla hjärtans dag!

I mitt hus finns en hiss. Denna hiss är inte alltid vad den borde vara. Ibland när den åker uppåt kan det plötsligt hända att den tar motsatt håll och faller, säg kanske en halvmeter men känns som en halv kilometer! Detta blir alltså en näradödenupplevelse varje gång! Ibland har det hänt när jag åkt själv, ibland när det varit fler medresenärer och jag kan inte avgöra vilket som är värst. Att vara ensam i en hiss då man går sin sista stund till mötes eller nästa omfamna den ohejande och helt okända grannen? Grannen som man släpper handen på när hissen återigen tagit kontroll över vilket håll den egentligen skulle i ett försök om att låtsats som ingenting har hänt.

Jag tror jag föredrar alternativ två och om man har tur är den okända grannen av det manliga könet och i den bästa av alla världar är han också snygg. Då kommer i alla fall jag hålla kvar handen, frågan blir bara då vad han upplever som den största näradödenupplevelsen… fallet med hissen eller psykfallet som inte släpper hans hand? 

 

Känslan av träningsvärken efter fallet sitter idag kvar. Man kan ta sig till månen, borde man då inte kunna komma på träningsformen som innefattar hela kroppen på sisådär en sekund fast då bortsett det onda då man faller? Ska det vara så svårt?! Grattis till den som kommer på detta!

Idag är det heller ingen vanlig dag för idag är det även Pellinors födelsedag, grattis till dig med underbara underbara du!

Det krävdes en ordentlig smäll och en syn av världen från ett annat håll för att jag återigen kände för att blogga. Det var nämligen precis vad som hände mig precis. Allt gick väldigt fort och helt plötsligt låg jag där. Ni vet med en öm höft och en bultande handled med en värld som var upp och ned. Jag gjorde vinterns första vurpa (peppar peppar men hoppas att det var den första OCH sista). Det är underligt det där med att ramla för man spänner precis varenda muskel som går att spänna. Känner redan nu att min arm har tendenser till träningsvärk och mitt huvud har inte samma viga förmåga som i vanliga fall. Jaja, ska vara glad att mörkret fallit, att jag kunde resa mig upp och att det inte var i rusningstrafik. Hemska tanke hade ju varit att jag inte kunnat resa mig och vart tvungen att ligga kvar i mörkret och invänta rusningstrafik. Tack gode Gud. Armen!

Jag har en kär vän som för några dagar sedan berättade att fiskarnas (stjärntecknet) planeter nu kommer stå i fas till varandra i tio år framåt. Låter mycket lovande tycker jag MEN innebär detta att planeterna efter tio år återigen kommer hamna i ofas? Känslan av att gå in på mitt 34 år med vetskapen om att planeterna kommer att ligga i ofas tills året jag fyller 44 låter inte ett dugg lockande!

Tio år med planeterna i fas låter perfekt men vad händer sen? Vilket vill man? Ha planeterna i helfas i tio år med allt perfekt och därefter tio år med planeterna ur fas och fullkomligt ras? Eller jämna plågor?

Jag väljer att hoppas på att planeterna låser sig fast i rätt fas, i alla år!

Take care!

Idag har det stått inventering på schemat, inte det roligaste man kan göra men heller inte det tråkigaste. 1, 2, 3, 4…6, 8, 10, 12…ja, det har varit mattematik på hög nivå. Samtidigt som man står där, 91, 92…ja då kommer ju givetvis tanken…man kan åka till månen och tillbaka och överleva men man kan inte trolla fram en maskin som räknar hur många varor det finns i en butik…?! Är det dags att lägga min lärarkarriär åt sidan för att låta min ingenjörsådra komma fram? Hade i och för sig lite svårigheter med sexans gångertabell, men det måste bara vara att friska upp minnet lite? Eller?

Nu är jag hemma i en strömlös lägenhet. Som student kan det inte bli bättre, finns inget annat att göra än att plugga. Lite svårt att se texten bara. Kanske kan jag skylla på det om jag skulle svara fel på någon fråga?

(Foto: Fredrik Sellberg)