-

För ett tag sedan var jag på socialdans. En mycket trevlig sådan och blir hur som helst uppbjuden av en lång yngling. Låten börjar spelas och det är långsamt som gäller. Pojken ifråga trycker sig tätt emot mig, som sig bör i en ordentlig fox. Dansen startar och jag inser snart att han tror att han bjudit upp trasdockan själv i tron på att han kan böja mig hur som helst. Jag gör mitt bästa för att få till mina vigaste moves men tankarna på detta störs abrupt då jag känner något hårt mot mitt skrev. Hjälp, shit, denna yngling, oj vad pinsamt! Försöker på något vis få bort de nedre delarna från varandra vilket leder till någon slags svankdansställning från min sida, tror inte att den var så klädsam. Han gör sitt bästa för att återigen trycka sig emot mig och jag kan bara tänka tanken att jag ska stå ut en dans till. Efter ytterligare svankande tar låten äntligen slut och mina tankar spinner som rena rama pissekatten ”ska jag säga att jag måste på toa, plötslig diarré?” Samtidigt som tankarna löper ser jag hur ynglingen för sin han ner i fickan och tar fram sin… plånbok, med en liten ursäktande blick. Vi ler litegrann innan vi omfamnar varandra igen.

Summan av kardemumman: jag var glad över att det var plånboken, han har nog lärt sig att inte ha plånboken i framfickan. Till nästa dansa kanske han insett att jag heller inte är en trasdocka. Vi ska alla börja någonstans och är helt övertygad om att det kommer gå som en dans för denna yngling. Han hade i alla fall en stor plånbok…