-

Jag önskar att det skulle finnas en liten lagom stor skål som man då och då kunnat lägga ifrån sig hjärnan i. Fylla skålen med lite vatten, lägga ner hjärnan och titta på den där den skvalpar runt och för en stund slippa tänka alla tankar. Bara vara liksom. Kanske blir detta Tupperwares nya affärsidé? Men glöm aldrig vem som kläckte idé, (H)järnskålen! Det var jag!

Jag ska berätta en hemlis för er. Japp, nu säger jag det. Jag är lite rädd för att cykla. I alla fall i stan. Det är liksom som om jag hamnar så mycket högre upp vilket innebär att ett eventuellt fall skulle bli enormt. Med lite fart på det kan det helt enkelt bli livsfarligt! Jag får då och då höra av nära och kära att jag har en vinglig gång. Att jag under promenerande titt som tätt dunkar in i personen bredvid. Tänk detta beteende på en cykel, ja det kan återigen bli förenat med livsfara.

Nu till min stora fråga. Hur kan människor cykla OCH prata eller smsa under cyklandets gång?! För mig helt obegripligt! Livsfarligt! Lägg av med det där!!! Ni är ute och cyklar!!!

Hörde på nyheterna att Obama ska kunna skicka ut sms till alla vid terrorhot eller naturkatastrofer. Här snackar vi kontakter! Vad skulle han sen skriva?

Tja! En del vatten här nu. Stanna inne! Pease out Obama

eller...

Tjena! Omaba här. Känns lite hotfullt just nu. Så stanna hemma idag. Puss och kram

Blonda spekulationer så här på morgonkvisten.

Idag har jag lyckats få årets första bränna (ni vet en sådan där ful efter ett linne) och årets första skoskav. Här snackar vi vår/sommartecken! Har tillbringat härliga timmar i solen med lika härliga vänner. Jag är nöjd helt enkelt. Som pricken över i fanns det en låda gubbar kvar i affären, det stod Emmelie på dem. Fler gubbar med mitt namn på tack… ja, så länge de är fina och goda förstås!  

Är det för att sommaren närmars sig och innebär att jag återigen blir inneboende hos mina päron som jag vill vara uppe så länge som möjligt? För att liksom övningstrotsa?  

Står som en höna bland de andra panelhönorna och tittar ut över dansgolvet. Ser i periferin hur en inte alltför rolig gubbe går med bestämda steg mot vårt håll men hinner ha någon logisk konversation med mig själv att det mest troliga är att han siktat in sig på tanten bredvid mig. Men för säkerhetsskull tittar jag åt ett helt annat håll. Låtsas som om jag har fullt upp med att studera dansarna på golvet. Nu närmar han sig, ta tanten, ta tanten! Nej, inte mig, nej, inte mig! Får en pickning på axeln samtidigt som jag hör ”får jag lov” FAN! Javisst säger jag och krystar fram ett trevligt leende. Ja, bara att stå ut. Dansen efter kan ju bara bli bättre och en vacker dag kanske är det jag som är den inte allför roliga damen som ska ge sig på lammköttet?

Mm, tänker inte anstränga mig för att få till något (försök till) fyndigt inlägg. Jag tänker bara skriva att jag är trött, hängig och om jag gift mig med någon vars efternamn varit mandel hade jag definitivt varit en av det bittra slaget. Men efter regn kommer solsken. Imorgon är en annan dag.

Påskafton på utestället och jag känner hur jag förvandlas till John Travolta. Jag twistar ner mot golvet och intar någon form av hukställning. Tar sats för att få in en snygg smäll mot the dance floor med ena handen, givetvis i takt till musiken. Slår till och reser mig smidigt upp. Fan vilket moves tänker jag nöjt. Upptäcker snart att jag har blod över hela handen. Hallå?! Vems blod har jag, John Travolta, på handen?! Tittar mig runt och upptäcker snart att det är mitt egna blod från ett litet, litet jack i fingret. Skriker till och ropar på min trogna vapendragare, Sara. Sara, alltid beredd, har plåster i väskan. Jag roffar åt mig papper från baren och frågar doktor Sara om hon tror att det är något glas i såret. Doktor Sara rycker tag i mitt finger, klämmer till så att blodet sprutar. ”Nej, inget glas i det såret” säger Sara samtidigt som hon plåstrar om mig. John Travolta dansar vidare…

Idag några dagar senare och en liten svag aning om att Doktor Sara kanske kanske kunnat göra en liten felbedömning av John Travoltas hälsa gjorde jag det. Jag gick in i operationssalen (toaletten) tvättade i ordning instrumenten (höll en knappnål över en tändare) och lade pincetten beredd. Tog ett djupt andetag och inledde operationen…

Japp, operationen har gått bra och fingern ska nog vara på benen (?) igen om ett par dagar. Lärdom av detta… John Travolta ska kontrollera att golvet är tomt på glas innan musikanpassning sker, John Travolta ska kanske inte helt och hållet förlita sig på Doktor Saras diagnos i framtiden. Men John Travolta är glad att doktor Sara hade med plåster och var ett stöd i den turbulenta situationen.

(För visst ljög väl inte Doktor Sara om skadad? Eller?! Kunde hon förutse kalabaliken som kunnat uppstå då John Travolta ropat till sig krogens alla vakter och garderobsmän för att få ut glasbiten ur fingret?! Nääh!)

snälla, rara granne som slängde mina sopor! Fin söndagsgest :)

Ska testa att lämna dörren lite på glänt, kanske kan få disken diskad också?

Är detta kvällen jag ska relatera till då jag kommer att predika för mina barn? ”Men gumman/gubben ska du verkligen ut ikväll?! Du mår ju inte riktigt bra och sen tenta på tisdag?”

Lärdom eller ej, det får morgondagen visa.

Noice – Du lever bara en gång



Klacken i taket ikväll...
och dagen med en klacksparck imorgon...

På nyheterna igår kväll rapporterade de om att statyn Poseidon i Göteborg ska få sig en penisförstorning för att vara mer proportionell i vår tid. Givetvis växer ju massor av frågor fram. Hade man mindre snablar förr i tiden? Eller valde statymakaren att göra pette-niklas på Poseidon mindre för att han själv hade komplex eller har den krympt med tiden?

Hur som helst är det helt ok med mig att min statymakare (för visst kommer jag också få bli en staty?!) slänger på en kupa till på mina tutti frutti! Tack på förhand.



......Ja, så här såg en kladd ut på pappret jag rafsade fram då jag hörde denna nyhet. Hann tänka att det är sjukt att man lägger ner sån kraft, energi och pengar på att göra en penisförstorning på Poseidon, kan det inte gå till något bättre? Ungefär här någonstans, efter ett ihopkladdat blogginlägg trillar polletten ner… 1 april! TV4 nyheterna fick mig dit dom ville, jag gick på den!

Vet inte om jag ska göra ett försök till att skylla på allt snor som segar upp hjärnan eller om jag bara ska låta bli. Jag låter bli!   

”Det är med äktenskapet som med burfåglar, de som är utanför vill in och de som är utanför vill ut”

Något att suga på en fredag som denna kanske?

Mår inte helt hundra, ont i halsen och allmänt konstig i kroppen. Ingen bra kombination med tentaplugg. Men tar på mig mitt favorithalsband från mina utsökta vänner och möter torsdagen och dess innehåll. När det känns lite motigt tar jag mig en extra titt på det och sväljer en Ipren, heja heja!





Njut av sista dagen i mars, imorgon är det april! :)

Häromdagen hörde jag på nyheterna att pollensäsongen var igång. Och visst kliar det i ögonen lite. Frågan är om det var nyheterna eller pollenhalten som satte igång min hösnuva?

Igår höll Chris lite överraskningsfödelsedagsmys för goa Josefine. En härlig kväll med härliga människor och Svarte Petter.