-

ÅH!! Nu har det hänt! Den där generande känslan då man upptäcker de hemska! Tankarna rusar runt i huvudet som shoppinggalna på Ullared... hur länge har den vart där? hur många har sett den? vad kan jag ha gjort under tiden? har den suttit still eller har den häng och dinglat fram och tillbaka så att alla mina så kallade vänner har stört sig på den?!... jag pratar om busen, kråkan, snorklumpen (kärt barn har många namn)som jag förfärat upptäckte i hissen på väg upp till min lägenhet. Shit! Jag som tycker att jag brukar ha bra koll på snoken och dess innehåll. Men men, även solen har sina fläckar!

Men frågorna finns ju fortfarande kvar, hur många har reflekterat över min oinbjudna gäst som lekt tittut ur borren? Och hur många har sett herr kråka utan att säga något?! Och om någon hade sagt det, hade det blivit mindre pinsamt då? Kanske beror på vem som gjort den stora upptäckten, om det var en nära vän eller någon man känner si så där.

Hmm, känner att jag kommit in på ett mycket svårt ämne, hur väl måste man känna någon för att kunna påpeka att en liten rackare kommit ur nosen på personen i fråga? Och hur säger man? "Hörre du, prästens lilla kråka är på väg ner i diket"...eller?

Jag har tjuvstartat! Adventljusstaken står på sin plats och sitter här nytränad med massor av värmeljus, så mysigt såå! Är det inte konstigt så mycke mysigare allt blir då man fått upp ljusstakar och stjärnor? Kan det vara något med det speciella skenet? Underligt!

Nu ska jag åter gå till soffan och Bonde söker fru, sen är det ju Greays, tacka vet jag onsdagar, bra tv! Sen är det läggdags bums, har varit så trött de sista plus att jag måste börja plugga ordentligt inför tentan nästa fredag, så bäst att vara utvilad!

Ha det gott!

Här kommer de, några tankar kring Ullared...

Finns det något ställe på jorden där smällen ligger så nära tillhands som i Ullared? Alla går runt i sin egna lilla värld och vet precis vad de är ute efter, kläder till barnen... en skjorta till gubben (som antingen är hemma, utanför eller i värsta fall med inne på Ullared)... julklappar... dvd-spelare m.m. Efter en stund märker man hur luften börjar gå ur en, helt plötsligt märker man alla andra som är där (och alla är i vägen) vagnarna står parkerade huller om buller, männen står och pustar med tomma blickar, gångarna som är tänkta till att gå i är fulla med människor och vagnar, man känner hur svetten börjar pärla sig på ryggen och hur magen börjar kurra. AJ!!! Man känner hur ont man får i hälen, någon har kört på dig (du försöker hålla god min mot den illa luktande tanten som tittar på mig som det vore mitt fel att hon körde på mig!) Jag vill innerst inne slå henne och hon skulle innerst inne villa slå mig, smockan hänger löst, man säger ursäkta och går på och låtsats som att inget har hänt, och ibland till och med med ett leende på läpparna. Falskheten är som störst, men jag är så impad av att det aldrig smäller på riktigt, stället är ju egentligen uppbyggt för konflikter och bråk! Kanske skulle kunna döpa om Ullared till Ullafred? Det är precis som om man accepterar mer inne på Ullared (har man gått med i leken får man liksom leken tåla) Kanske borde vi ha hälften av tålamod utanför Ullareds väggar, skulle det räcka till världsfred?

Sist jag var på Ullared var jag där en lördag med min mamma och moster (ja, det blev en del kackel). Vi hade precis delat på oss och gick runt och strosa för oss själva, jag har kommit in en bit i butiken och känner känslan som man sällan vill känna (och absolut inte vill känna inne på ett knökat Ullared) Jag behövde en toalett och det var direkt, min mage skulle kunna explodera vilken sekund som helst om jag inte hittade en toa. Jag tittade upp på alla skyltar i taket, damkläder, herrkläder, barnkläder, underkläder... jag skiter väl i kläder, jag vill ha en toa! Jag tar upp mobilen ringer till mamma (hon har varit där några fler gånger än vad jag har vart) hon förklarade vägen och vi la på. Då var det bara de att ta sig dit, alla vagnar, alla diskuterande par, alla pensionärer, alla var i vägen, till slut efter en känsla av att ha besktigit berg kom jag fram till toaletten, KÖ!! Ställer mig snällt i kön, ler lite käckt mot de andra nödiga. Vilken tid det tar, jag får rysningar på ryggen och tänker nu skiter jag i det här, jag gör det i brallorna... dörren öppnas, det är min tur, tack gode gud! En sekund till och jag hade fått köpa ett par nya byxor på damavdelningen och byta till...

Nu låter det som Ullared bara är jobbigt, inte alls! Det är ju ett utmärkt ställe att shoppa billigt på, roligt om man vill se MYCKET folk, klapparna till jul kan man lätt inhandla där, och visst får man sig några riktiga garv då man är med sin galna mamma och moster på stället. Men nu till den största frågan, hur kan allt som är så billigt i butiken bli så dyrt i kassan?!

P.S Ta den stora bilen och de sköna skorna då det är dags att göra ett besök på Gekås!

Här sitter jag en söndagsförmiddag och tänkte till en början att jag skulle plugga en stund idag, men om jag känner mig själv rätt så kommer det vara allt för många repriser på tv idag för att jag ska få ro i kroppen.

I går hade vi en liten spelkväll här, Jag, Elin, Jossefin och Nathelie. Vi spelade Med andra ord och Vilda gester, två jätte roliga spel där man slipper tänka allt för mycket (passar mig). Med vilda gester är mitt nyinköpta spel (köpte det på Ullared, Ullared ja, detta måste jag gå in på nämre i ett annat inlägg, vilket ställe!) Kanon roligt spel, vi var alldeles svettiga efteråt!

Nu till ett stort frågetecken! Hur lägger man upp bilder snabbt och enkelt? Jag har lyckets få upp två bilder på min blogg hitills och då har det både gått åt blod, svett och tårar. Samma sak i går kväll och i dag morse (försökte få upp en bild på mig och Elli, under bilden skulle de stå: Knoll och Tott, Piff och Puff, Bill och Bull, Elli och Emme...kalla oss vad du vill!) Men det gick aldrig, men nu vet ni de i alla fall...tanken som räknas.

Snön ligger lite lätt på marken om jag tittar ut genom fönstret, inte mucket men det ser vitt ut i alla fall, längtar så otroligt mycket tills jag får sätta fram min adventsljusstake (även den inköpt på Ullared) Nä, får tillägna ett inlägg till Ullared snart!

Ha en skön söndag, solen skiner ju! :D

...en av oss är på fel ställe!

Det är min kära vän Ellinor jag pratar om. Jag skulle vilja säga att vi både gått genom vått och torrt tillsammans. Och det hela började med att vi tog ett dop(p) i det våta då vi döptes i samma vatten. Sen var det ett rätt så långt uppehåll i vår vänskap men hittade varandra igen då vi började ettan. Kanske inte var vi de allra bästa kompisarna till en början men detta växte fram mer och mer. I sexan var det vi mot världen, vi var nog de tuffaste som gått i ett par skor och vi kunde inte alls förstå varför vi fick gå med alla andra barnsliga i vår klass, vi satt ihop. Och sedan dess skulle jag vilja säga att det varit så, även om vi haft våra umgås pauser (vilket kanske behövts). Jag har haft så otrolig roligt tillsammans med min Ellinor, vi har hittat Ellinors vante på stan, Ellinor har fått fjärilar under täcket, sprutat coca cola ur munnen ("jag dricker aaass mycket cola"), "fisk?" Nä, vattuman, "vilken lakris ska jag äta då jag har högt blodsocker?" Tills i somras då vi fick uppleva något otäckt ..."var det en?!!" vi har kunnat titta på varandra och brustit ut i skratt... jag kan fortsätta i all oändlighet!

 Men vi har också gått igenom motgångar t.ex. Ellinor felsjungning på konfirmationen, skämt åt sido. Har varit värre saker än så, både för mig och Ellinor, Ellinor vet vad jag menar och det är huvudsaken. Som tur är har jag alltid haft Ellinor och jag är helt övertygad om att hon kommer bli en utmärkt socionom! Utan Ellinor i alla med och motgångar hade jag inte vart den jag är idag!

Just nu bor jag i Karlstad och Ellinor i Lund, vilket innebär att vi träffas väldigt sällan, har inte träffat Ellinor på jätte länge, som tur är det snart jul, ska bli så kul och skönt att träffa dig igen Elli! Jag hoppas verkligen inte att avståndet mellan Lund och Karlstad ska sätta käppar i hjulet för vår vänskap, men som sagt, vi har haft våra pauser och jag är rätt säker på att vi alltid kommer att ha varandra var vi än i livet och världen befinner oss! Jag hoppas att jag alltid kommer bli bjuden på alla kalas och eventuellt bröllop, jag har ju en hel del jag skulle kunna ta upp i mina tal till dig Ellinor, men det går vi inte in på nu, den som väntar på något gott... ;)

Så mycket jag vill skriva, men får nog sätta en liten punkt här snart, jag hoppas att du Ellinor vet hur mycket du betyder för mig! Som Lasse sa, Knoll och Tott kan inte vara utan varandra!

Puss och kram på dig min Elli, från din Emme!

Jag har fått den stora äran av min kära gamla dansklubb att vara lagledare för ett av Bohusbuggarnas ungdomslag i Lag-SM! Ska bli så roligt, saknar dansen något enormt, alla timmar man spenderat i träningslokalen, i bilen på väg till tävlingar, uppvisningar, möten, prinspallar... inte en minut skulle jag vilja spenderat på något annat.  Jag har haft så otroligt roligt under hela tiden (ja, förutom den gången jag ramlade med det stora monstret på nybörjarkursen). Men nu till mitt bekymmer, hur är man lagledare på ett bra sätt? Visst har jag varit lagledare på någon tävling någon gång innan men jag är alltid nervös! Tänk om man skulle missa någon eller något?

Därför tänker jag nu ha ett ordentligt samtal med min kära fader, tips från coachen helt enkelt. Min pappa har varit lagledare otroligt många gånger mer än mig och har haft en otrolig koll på allt och alla.

Jag kan än idag tydligt minnas en typisk tävlingsdag. Mamma brukade väcka mig, jag går upp och känner doften av dagens uppladdning av kaffe, den doften fick mig alltid att bli så nervös (och när jag blir nervös mår jag alltid lite illa) jag går tillbaka in på mitt rum och tar med mig min kudde in på toa, kändes alltid mycket bättre att ha med sig den i fall jag mot all förmodan skulle spy (vilket aldrig hände) In i duschen och mitt illamående brukar vara som bortblåst. Efter lite stress och frågor från pappa och mamma om jag har med danskor, klänning, strumpbyxor och spray så är det in i bilen som gäller och det är ett av de tillfällen jag älskar. I bilen iordninggjord men fortfarande lite sömning sitta och slumra till tonerna av "Ring så spelar vi" och "Svensktoppen" och dofterna av pappas parfym och matsäcken bak i bilen.  Väl framme hade man otroligt roligt med alla kompisar och alla tävlingsanda. Bella dansar runt i sin orangea klänning (som mormor sytt), mamma på läktaren som ser till att vi äter ordentligt och hejar på och min pappa som står och tuggar på sin penna i sin träningsjacka samtidigt som han diggar till musiken. Kanske är de det som krävs för att vara en bra lagledare... träningsoverall, tugga på bläckpenna och digga till musiken? Dags att ta fram papper och penna och skriva ner alla tips man kan få från lagledarproffset själv (i alla fall enligt mig) min kära papps!

Nu ska jag lära er ett tips! Jag tror att vi alla någon gång upplevt hur vi i sömnen ramlar ner för något, hoppar från något högt och gör allt för att slippa eller i alla fall lindra smällen i marken. Jag är personligen är en mästare på att råka ramla ner från höga stup eller ni vet den där grejen man gick balansgång på i skolgympan (inte nog med att den är jätte läskig som den är utan den är fast spänd högst i taket) Jag fick precis uppleva en ny grej, jag skulle hoppa från en scen (ingen hög scen men hög nog att få de där stötarna genom fötterna som man i vaket tillstånd kan känna) Jag gjorde allt jag kunde i sömnen för att slippa nudda marken och jag lyckades på något vis i någon flygliknande ska att inte slå mig....Jag vaknade istället... snälla ni, gör aldrig så! Det var värre än att slå sig i drömmen. Jag vaknade upp med alla muskler i min kropp helspända, muskler som jag inte ens visste att jag hade. Tittade runt mig och försökte sakta men säkert att slappna av, men inte lätt att gör det då man kanappt insett att man somnat. Jag var i min lägenhet samtidigt som jag flaxade lite exta med armarna i drömmen för att just inte slå mig i golvet efter mitt hopp.

Nu är jag efter många om och men vaken (tagit reda på klockslag, dag eller natt? min kroppstatus:hungrig till och med ont i magen)

Slutsats: Våga falla i sömnen (på något vis brukar man klara sig, även om det känns otroligt otäckt)
Och kanske att detta även gäller i det vakna livet också, att inte alltid vara så rädd för att falla, vi måste våga. Våga ta chansningar, våga det vi egentligen vill! Visst, vi kanske kommer att falla (det gör man ju då och då) Men förhoppningsvis har man riktiga vänner som kommer stå där nedanför och försöka att ta emot en, när man återigen har kommit på fötter är det dags att pröva sina vingar igen!! (i nästa stup, eller vid nästa hopp från en scen)

God morgon eller ska jag säga middag?

Det blev utgång för min del ändå igår (jag som hade tänkt att ha en festfri helg) och på vägen ner till Nöjes fick jag höra något förfärligt av taxichaufförn. Jag var ju inne på danstemat i mitt förra inlägg och måste även idag fortsätta i de spåret. Han berättade nämligen att Sandgrund ska sluta med sina dansbandstorsdagar...det kommer alltså inte finnas en enda dansbandsdag i veckan, hallå? Vart är världen på väg? Hur ska värmläningar nu kunna föröka sig?
Och till den stora frågan; hur ska jag kunna se min mosters man i ögonen och säga att Sandgrund har lagt ner all dansbandsverksamhet?! Inte för att han alltid är ute och dansar men för att en epok i hans liv går i graven. Varje gång jag nämner gamla Sandgrund eller dansbandsveckan i Sunne tindrar det till lite exta i hans ögon och det där lilla tindrandet betyder enligt mig att "där har jag haft förbaskat kul i mina dar!"

Kanske är dags att starta en "grupp" på Facebook: Vi som fortfarande vill dansa till dansbandstoner på Sandgrund!!!
Har i alla fall tre givna medlemmar, jag, Calle och taxicaufförn!

Har inte så mycket att skriva idag. Gick upp tidigt till skolan kom hem och var jätte trött. Somnade nästan bums och sov i två timmar, skönt! Men jag känner att jag fortfarande går i någon slags sovdimma (även om jag lyckats laga lite mat) men det är precis som om jag vänt på dygnet totalt...och allt på grund av Sex and the city boxen!

Jag vet att jag har missat något men nu alla sex and the city fans, jag är ikapp! Ni som inte har sett det än, gör det! Jag satt och grät de sista avsnitten, så vacker vänskap!

Nu ska jag på tal om vänskap ta mig ner till Sara, vi ska åka och handla lite fredagsmys och sedan bara ta det väldigt lugnt framför tvn. Va längesedan jag hade en helg utan party!

Ha en bra kväll! Tänk på att det är fredag (enligt mig den bästa dagen i veckan!)

Gud, såg precis att de kanske är dags att lägga ner denna miniblogg...jag lyckades ju inte ens få upp en bild utan att de blev fel...förresten...hur gör jag för att slippa se utkast?

HJÄLP!