-

Nu ska jag lära er ett tips! Jag tror att vi alla någon gång upplevt hur vi i sömnen ramlar ner för något, hoppar från något högt och gör allt för att slippa eller i alla fall lindra smällen i marken. Jag är personligen är en mästare på att råka ramla ner från höga stup eller ni vet den där grejen man gick balansgång på i skolgympan (inte nog med att den är jätte läskig som den är utan den är fast spänd högst i taket) Jag fick precis uppleva en ny grej, jag skulle hoppa från en scen (ingen hög scen men hög nog att få de där stötarna genom fötterna som man i vaket tillstånd kan känna) Jag gjorde allt jag kunde i sömnen för att slippa nudda marken och jag lyckades på något vis i någon flygliknande ska att inte slå mig....Jag vaknade istället... snälla ni, gör aldrig så! Det var värre än att slå sig i drömmen. Jag vaknade upp med alla muskler i min kropp helspända, muskler som jag inte ens visste att jag hade. Tittade runt mig och försökte sakta men säkert att slappna av, men inte lätt att gör det då man kanappt insett att man somnat. Jag var i min lägenhet samtidigt som jag flaxade lite exta med armarna i drömmen för att just inte slå mig i golvet efter mitt hopp.

Nu är jag efter många om och men vaken (tagit reda på klockslag, dag eller natt? min kroppstatus:hungrig till och med ont i magen)

Slutsats: Våga falla i sömnen (på något vis brukar man klara sig, även om det känns otroligt otäckt)
Och kanske att detta även gäller i det vakna livet också, att inte alltid vara så rädd för att falla, vi måste våga. Våga ta chansningar, våga det vi egentligen vill! Visst, vi kanske kommer att falla (det gör man ju då och då) Men förhoppningsvis har man riktiga vänner som kommer stå där nedanför och försöka att ta emot en, när man återigen har kommit på fötter är det dags att pröva sina vingar igen!! (i nästa stup, eller vid nästa hopp från en scen)