-

En gång dansbandsnörd, alltid dansbandsnörd!
Jag är född med dansband, mamma och pappa var alltid ute och dansade. De fick mig, och självklart tyckte mina kära föräldrar att jag också skulle bli en buggare, och visst sex och ett halvt år var jag där...jag gick min första buggkurs. Det var kul till en början men sen slutade min kompis kursen, men mamma peppade mig och jag fortsatte...

Men en onsdag i folkets park där jag gick och trampade mina grundsteg så hände de...vi fick dansa med nästa grupp (gruppen över oss som var så mycket bättre, och killarna så mycket större) Jag fick dansa med en kille (som jag var livrädd för) Allt gick bra till en början men sen PANG!...jag låg högröd på golvet, jag sprang av golvet (gråtandes) till mamma. Jag var mer än bestämd på att aldrig sätta min fot på ett dansgolv igen!
Efter en veckas peppande av mamma (eller ska jag säga tvingande?) var jag där, åter igen.

Att dansa är inte alltid en dans på rosor...men TACK mamma för att du peppade (TVINGA) mig! Jag vågade efter några gånger till och med att dansa med jätten som gjorde att jag föll som en fura på golvet. Till tonerna av dansbandsmusik har jag haft otroligt roligt!

Därför skulle jag nu, dansbandsnörd som jag är slå ett slag för Dansbandskampen! Detta underbara tvprogram där mer eller mindre kända dansband framför två låtar, en mer populär och en riktig klssisk dansbandsdänga!
Jag håller på Scotts! Och vissa säger ju ibland att man skulle vilja ha ett skott i råttan, jag skulle vilja ha Scotts i råttan (i alla fall den otroligt cahrmerande sångaren) ;)