-

Ett kapitel till, ett till, bara ett enda till. Lägger igen boken och känner hur adrenalinet pumpar. Släcker läslampan och slänger iväg min stora kudde. Tycker att något rasslar till. Tänder igen, tittar under sängen...ingen där. Sunt förnuft säger mig att då jag inte såg någon på toaletten senas jag var där och att det inte är möjligt att någon människa får plats i min garderob är det inte någon i min lilla lägenhet. Släcker lampan igen... försöker somna.

Man vet att Kepler har lyckats igen då han får sina läsare att titta under sängen innan det är sovdags.

Tisdag och idag kom den. Förståelsen över att grammatiktentan börjar närma sig med galet stora steg. Förståelsen över att jag har sjukt många timmar framför mig i bibliotekets lokaler. Förståelsen över att jag kommer vara mer vän med bibliotekarierna än mina riktiga vänner och förståelsen över att min lägenhet återigen kommer att läggas i min obefintliga städerskas händer... I dag förstod jag att jag har sjukt mycket att plugga och att jag längtar tills den 3 december klockan 13.00 då min grammatiktenta och övriga inlämningar är inlämnade och denna delkurs förhoppningsvis är avklarad.

Jag längtar!

P.s längtar även till jag får min dator tillbaka och jag återigen kan bjuda på lite bilder.

Klockan har precis slagit 24.00. Ur radion sprids den lugna och trygga radiorösten runt om i lägenheten, "Välkommen till fredagen den 12 november". 

Jag bugar och bockar och tror och hoppas på en mycket härlig fredag, känns bra!

Natti för andra gången.   

Fyra underbara tjejer, levande ljus, ost, frukt, spel och en massa kort från Barcelonaresan...tack för en härlig kväll mina godingar!

Natti!

Kallt, blåsigt, och snön har lagt sig på marken som florsockret gör på en semla. Andra dagen i rad jag lyckats snooza förbi snoozen, vad händer? Är det kroppen som säger att det är dags för ide? Eller kroppen som säger att fröken Emmelie ska lägga sig tidigare på kvällarna? Något är det i alla fall.

Ska förgylla kvällen med fika och en tur till rymden där jag förövrigt hört att det inte finns några känslor. Med på rymdfärden ska min kära följeslagare Sara. Tror vi kommer få en trevlig kväll! Håll i hatten!

(Har tyvärr inga bilder att bjuda på då jag har en jj##//!!!!!!??!HG%###¤ !! lånedator..) Jag är inte bitter!

Vi går med stressade steg tillbaks till lägenheten där de andra redan befinner sig. Vi kommer in i trapphuset och förstår att någonting inte är som det ska vara. Efter lite förvirrade förklaringar förstår vi att alla våra resväskor är kvar i hissen som inte går att öppna. Sista dagen i Barcelona, redan lite stressade till flygplatsen händer detta och det är just i dessa tillfällen som hjärna verkligen visar vad den går för.

"Jaha, vart kan man hitta nummret till en som kan laga hissar?" "Hinner vi ta en taxi?" "Fan, allt mitt smink ligger ju där i!!" "Ska vi boka nya biljetter nu då, vad kan det kosta?" "Tur att de andra också missar planet och att jag inte är själv", "Ska vi ta in på hotell nu då, eller kan vi bo kvar i lägenheten en natt till...nä, just det, det skulle komma nya gäster redan idag" "Vad missar jag i skolan?" "Mamma och pappa kommer säkert att säga att man bore vara ute i bättre tid, men vem fan tänker att hissen med alla väskor ska stanna?" Alla dessa tankar flög som ett Ryanairplan, fram och tillbaka på nolltid. Att man hinner tänka så många tankar inom loppet av några sekunder, otroligt! 

Synd att gubbarna uppe i hjärnkontoret inte alltid springer lika fort, eller skönt?  Kanske kommer de slita på kontorsgolvet? Hjärna, gubbarna och kontorsgolvet ska ju hålla ett bra tag till! Kanske är bra att gubbarna bara tar ut sig fullständigt i krissituationer. Så en dag som denna, lunka ni på där uppe, lägg fötterna på bordet, peta er i näsan sådär lite i smyg, kolla Facebook och ladda för nästa gång det är dags att sätta kaffet i halsen då larmet gått och det är katastrof!

P.s Vi hann med, smarta blonda tjejer som vi är ;)

Tv-programmet Go kväll har en programpunkt, som nu även Vakna med the voice har tagit efter. Programpunkten går ut på att en person sitter vid ett dukat bord och låtsas att han/hon får bjuda in vilka personer som helst, död som levande. Frågan blir ju självklart vem hade jag bjudit in? Jag började min tankebana med Elvis men stannade rätt snabbt på kändisbanan, självklart hade jag ju bjudit in min döda farfar, döda morfar, döda mormor och levande farmor. Tänk vad trevligt vi skulle ha. Farmor fick krama om farfar igen och alla en liten update om vad vi pysslar med liksom. Hade de gissat att jag pluggar till lärare och att jag nu bor i Karlstad? Och jag hade ju kunnat fråga om de sitter på molkanten och dinglar med fötterna samtidigt som de löser dagens korsord. Ja, frågorna hade varit många. Hade nog känts rätt sorglig då vi skrapat de sista ur efterrättstallrikarna och skulle vinka av varandra igen.  Kanske är det bättre att vi lunchar ihop då vi alla vädrar fötterna vid molnkanten?

Har i uppgift att skriva en utredande text tills imorgon…det som behövs utredas just nu är dock min hjärna. Ska nog skicka in den också, vågar man det? U/G/VG… vad skulle min hjärna vara värd? Nöjer mig nog med att endast skicka in texten.

Kalasbyxorna på, läpparna målade. Nu beger jag mig ut i lördagsnatten. Har ju trots allt en timme extra att sova på imorgon.

Hemma igen efter fantastiska dagar i underbara Barcelona. Vi har haft fint väder och hunnit med att både vara turister och storshoppare. Låter bilderna tala…

Tack mina underbara, fina vänner för en härlig resa!

Hemtentan var inlämnad och skulle bara ner till stan för att växla pengar. Står vid bankomaten slår in hur mycket jag vill ta ut och allt går fint tills kortet kommer ut…eller rättare sagt INTE kommer ut! Ser det liksom men får inte tag i det och vipps så åker det in i den förbannade automaten ”Teniskt fel, bankomaten tar ditt kort”…Jo, man tackarl!!!

Där stod jag utan kort och några stora summor pengar med vetskapen att jag ska åka till Barcelona dagen därpå. Sista hoppet var inte släckt men förblev lika släckt som bankens lokaler skrek, stängt! Med gråten i halsen, hundra telefontal senare har min kära vän Sara gått in som räddare i nöden. TACK SARA RARA!

Efter att ha varvat ner ett tag är jag nu packad och klar för äventyr med fantastiska vänner i Barcelona!

Ta hand om er, det ska jag försöka med!

I’m gonna sing this song with all of my friends… trallallalalllaaa!

Sockerfri, gladare, piggare och 30 kg lättare… och precis helt livrädd! Livrädd för att återigen falla in i mitt drogande av socker och för att behöva hämta upp den alltför stora jackan i förrådet. Men just nu går det fint. En dag i taget! Inte lätt för stackars hjärnan när den hör två röster varje gång den är och handlar.

Ängeln som säger  - Köp INTE godis idag, du mår sååå mycket bättre av att inte göra det!

Elaka djävulen säger- Mohaha, ängeln har fel! Du vet hur mycket du älskar salta godisar, KÖP!

Under det senaste halvåret har ängeln vunnit varje match, skönt! Men om jag inte matar ängeln med rätt mat och rätt tankar har djävulen snabbt övertaget.  Ber till högre makter att detta underbara ska fortsätta!

Fick frågan om att ställa upp i en liten intervju om mitt sockerberoende. Till en början tyckte jag att tanken kändes lite skrämmande och väldigt utlämnande. Men samtidigt, om jag kan inspirera en enda stackars själ som fortfarande sitter med sin godispåse i knät och mår skit är det värt det! Att faktiskt få äran att informera mer om sockerberoende (som är som vilken beroendesjukdom som helst) och försöka få bort skammen som ligger runt en beroendesjukdom.

Resultatet av intervjun blev följande:

http://www.magasinvera.se/tankvart/sockret-var-emmelies-drog

Trevlig läsning.

Att packa har aldrig riktigt varit min grej. Vad tusan ska man ta med sig?! Jag är ju av den naturen att jag vill ha med mig allt! När jag står där med en tröja i var sin hand och en av dem ska få äran att packas ner kommer alltid ”Tänk om”… ja, det kan regna, vara för kallt, för varmt eller kanske allt på samma gång? Det slutar alltid med att det blir båda tröjorna. Sen kommer jag till byxorna... ”det är nog bäst”…ja, jag kan spilla, jag kan ramla och slå upp knät på brallorna och vad ska jag ha då? Min kära far har lyckats med bedriften att även tappa bort ett par byxor under en resa och detta skulle ju kunna vara ett släktdrag sååå…det är nog bäst att jag packar ner ett par byxor till!

Ni förstår, det är inte lätt för gubbarna uppe på hjärnkontoret att komma överrens. Synd bara att Ryanair inte tar hänsyn till detta!

Går in på toaletten för att slänga trosorna i tvättkorgen. Öppnar locket och slänger i dem…sekunden senare inser jag att trosorna inte ligger i tvättkorgen utan i toaletten!! Tankarna far igenom huvudet på mig. Vad fan gör jag nu?! Spolar? Nä, kan bli pinsamt om Bertil (hyresvärden) ska fiska upp mina blommiga trosor då jag förklarat att det är stopp i toaletten. Fanns egentligen bara en sak att göra, ta upp dem! Ner med handen tillräckligt långt för att nå trosorna! Tur i oturen var att de hamnade mest på kanten och slapp bada helt och hållet.

Ja, kanske dags att lägga lärarrocken på hyllan och istället bli rörmockare? Nu ligger i alla fall trosorna i tvättkorgen!

Go kväll.

Stressficklampan är på. Denna veckan är det en hel del plugg som avslutas med en hemtenta på fredag. Men inget som inte börjar med något bra och avslutas med något bra. Igår hade jag besök av min kära mamma och moster, härlig dag! Och på lördag är det jag som sitter på ett plan till Barcelona med fyra sköna brudar! Den som väntar på något gott…ja, fortsättningen kan ni.

God morgon!

Termometern visar på minusgrader och min kropp gör detsamma. För varje höst och vinter återkommer mina torrfläckar. Tycker verkligen kunna höra dem skrika ”Emmelie, dags att göra dig redo för att gå i ide!” Men nej då, här ska då trotsas. På med bra krämer och ut i det vackra höstvädret!

Mamma Mia igår var förresten utmärkt. Vilka låtar de har åstadkommit!!

Trevlig lördag!

Idag erbjuder Karlstads studentkår fribiljetter till Mamma Mia, vilket verkligen gillas! Mellan tre och fem är jag i LLA och njuter av Björn och Bennys mästerverkslåtar.  Har tidigare sett den svenska versionen som var fantastisk och är helt övertygad av att dagens föreställning är minst lika bra.

Honey, honey… Dancing queen… ja, det är bara att sjunga upp!