-

Vi går med stressade steg tillbaks till lägenheten där de andra redan befinner sig. Vi kommer in i trapphuset och förstår att någonting inte är som det ska vara. Efter lite förvirrade förklaringar förstår vi att alla våra resväskor är kvar i hissen som inte går att öppna. Sista dagen i Barcelona, redan lite stressade till flygplatsen händer detta och det är just i dessa tillfällen som hjärna verkligen visar vad den går för.

"Jaha, vart kan man hitta nummret till en som kan laga hissar?" "Hinner vi ta en taxi?" "Fan, allt mitt smink ligger ju där i!!" "Ska vi boka nya biljetter nu då, vad kan det kosta?" "Tur att de andra också missar planet och att jag inte är själv", "Ska vi ta in på hotell nu då, eller kan vi bo kvar i lägenheten en natt till...nä, just det, det skulle komma nya gäster redan idag" "Vad missar jag i skolan?" "Mamma och pappa kommer säkert att säga att man bore vara ute i bättre tid, men vem fan tänker att hissen med alla väskor ska stanna?" Alla dessa tankar flög som ett Ryanairplan, fram och tillbaka på nolltid. Att man hinner tänka så många tankar inom loppet av några sekunder, otroligt! 

Synd att gubbarna uppe i hjärnkontoret inte alltid springer lika fort, eller skönt?  Kanske kommer de slita på kontorsgolvet? Hjärna, gubbarna och kontorsgolvet ska ju hålla ett bra tag till! Kanske är bra att gubbarna bara tar ut sig fullständigt i krissituationer. Så en dag som denna, lunka ni på där uppe, lägg fötterna på bordet, peta er i näsan sådär lite i smyg, kolla Facebook och ladda för nästa gång det är dags att sätta kaffet i halsen då larmet gått och det är katastrof!

P.s Vi hann med, smarta blonda tjejer som vi är ;)