-

Påskafton på utestället och jag känner hur jag förvandlas till John Travolta. Jag twistar ner mot golvet och intar någon form av hukställning. Tar sats för att få in en snygg smäll mot the dance floor med ena handen, givetvis i takt till musiken. Slår till och reser mig smidigt upp. Fan vilket moves tänker jag nöjt. Upptäcker snart att jag har blod över hela handen. Hallå?! Vems blod har jag, John Travolta, på handen?! Tittar mig runt och upptäcker snart att det är mitt egna blod från ett litet, litet jack i fingret. Skriker till och ropar på min trogna vapendragare, Sara. Sara, alltid beredd, har plåster i väskan. Jag roffar åt mig papper från baren och frågar doktor Sara om hon tror att det är något glas i såret. Doktor Sara rycker tag i mitt finger, klämmer till så att blodet sprutar. ”Nej, inget glas i det såret” säger Sara samtidigt som hon plåstrar om mig. John Travolta dansar vidare…

Idag några dagar senare och en liten svag aning om att Doktor Sara kanske kanske kunnat göra en liten felbedömning av John Travoltas hälsa gjorde jag det. Jag gick in i operationssalen (toaletten) tvättade i ordning instrumenten (höll en knappnål över en tändare) och lade pincetten beredd. Tog ett djupt andetag och inledde operationen…

Japp, operationen har gått bra och fingern ska nog vara på benen (?) igen om ett par dagar. Lärdom av detta… John Travolta ska kontrollera att golvet är tomt på glas innan musikanpassning sker, John Travolta ska kanske inte helt och hållet förlita sig på Doktor Saras diagnos i framtiden. Men John Travolta är glad att doktor Sara hade med plåster och var ett stöd i den turbulenta situationen.

(För visst ljög väl inte Doktor Sara om skadad? Eller?! Kunde hon förutse kalabaliken som kunnat uppstå då John Travolta ropat till sig krogens alla vakter och garderobsmän för att få ut glasbiten ur fingret?! Nääh!)