-

Ja, dagen började inget vidare. Skulle dra bort gardinerna från fönstret och PANG KRASCH...min vackra ljuslyckta som hängde perfekt i fönstret ligger död på golvet! Om jag säger så här, ett hjärta kan gå i tusen bitar men min ljuslyckta kunde gå i miljoner! Inget annat att göra än att ta på sig mina tofflor (de berömda innetofflorna som jag i tre månader gick ute i, i London) passade perfekt till mitt röda nattlinne!? Fram med dammsugaren och de var bara att köra igång. Och jag kom då igång riktigt ordentligt. För då jag vänt upp och ned på allt fick jag för mig att skulle skruva åt skruvarna i mitt lilla databord. Efter en stunds hårt jobb stod jag där... iförd mitt nattlinne, gråa tofflor och imma på glasögonen. Vid sådana tillfällen är jag rätt glad över att ingen ser mig... för jag kan lova... det var ingen vacker syn för ögat!

Så på seminariet är det väl bara att hoppas på att min lärare förstår vilket trauma jag varit med om...

Jag- Du förstår min ljuslyckta dog häromdagen och jag var tvungen att ta hand om resterna av den...

Läraren - Jaha, jag beklagar sorgen. Men då förstår jag ju varför du inte hann klart med din uppsats, men det du har visat i dag är att du ändå har kompetens nog att nå ett VG!

Ja, livlig fantasi har jag nog alltid haft!

Men nu, bädda ner skärvorna av min ljuslyckta i soppåsen, tack för tiden vi haft!

Men är egentligen rätt så glad över att det var ett materiellt ting och inget mer värdefullt!

Ta hand om varandra!