-

Fredagmorgon, laddar med kaffe och putter ner glasögonen på nästippen. Idag är det jag som agerar vikarie. Tänk vad ett ord kan få en annorlunda innebörd. Förr var vikarie något onödigt, varför vikarie när man istället kunde få håltimma? Idag, halleluja! Både kunna möta härliga ungdomar, öva sig på sitt kommande yrke och dessutom få pengar för det!

Idag får Karlstad även besök av brudar hemifrån, så håll i er!

Trevlig fredag!

För ett tag sedan var jag på socialdans. En mycket trevlig sådan och blir hur som helst uppbjuden av en lång yngling. Låten börjar spelas och det är långsamt som gäller. Pojken ifråga trycker sig tätt emot mig, som sig bör i en ordentlig fox. Dansen startar och jag inser snart att han tror att han bjudit upp trasdockan själv i tron på att han kan böja mig hur som helst. Jag gör mitt bästa för att få till mina vigaste moves men tankarna på detta störs abrupt då jag känner något hårt mot mitt skrev. Hjälp, shit, denna yngling, oj vad pinsamt! Försöker på något vis få bort de nedre delarna från varandra vilket leder till någon slags svankdansställning från min sida, tror inte att den var så klädsam. Han gör sitt bästa för att återigen trycka sig emot mig och jag kan bara tänka tanken att jag ska stå ut en dans till. Efter ytterligare svankande tar låten äntligen slut och mina tankar spinner som rena rama pissekatten ”ska jag säga att jag måste på toa, plötslig diarré?” Samtidigt som tankarna löper ser jag hur ynglingen för sin han ner i fickan och tar fram sin… plånbok, med en liten ursäktande blick. Vi ler litegrann innan vi omfamnar varandra igen.

Summan av kardemumman: jag var glad över att det var plånboken, han har nog lärt sig att inte ha plånboken i framfickan. Till nästa dansa kanske han insett att jag heller inte är en trasdocka. Vi ska alla börja någonstans och är helt övertygad om att det kommer gå som en dans för denna yngling. Han hade i alla fall en stor plånbok…

Vid ingången till universitetet finns det en skylt med orden ”Våga vara vis”. Idag känner jag snarare att Dantes ord ”Lämna allt hopp, ni som går över tröskeln” varit mer passande!

Om ni tittar noga innehåller ICAs rakgel Dam, med Aloe Vera. Nu till den stora frågan; är det någon som vet om man kan köpa rakgel innehållande man, med Aloe Vera? Finns valmöjligheten att välja man med andra egenskaper till och med?  Man med humor? Man med stor plånbok, man med charm? Frågorna är många och är givetvis värt en tur till ICA. Men om fler gjort samma upptäckt gissar jag att hyllorna med män på flaska redan är slut, speciellt en dag som denna! Hade varit jävligt praktiskt annars. Spruta ut en liten klutt till middagen sedan liksom.

Annars får jag väl nöja mig med min kära gubbe i örat, Harald. Synd att han är så liten att krama om i soffan bara…



Trevlig alla hjärtans dag!

I mitt hus finns en hiss. Denna hiss är inte alltid vad den borde vara. Ibland när den åker uppåt kan det plötsligt hända att den tar motsatt håll och faller, säg kanske en halvmeter men känns som en halv kilometer! Detta blir alltså en näradödenupplevelse varje gång! Ibland har det hänt när jag åkt själv, ibland när det varit fler medresenärer och jag kan inte avgöra vilket som är värst. Att vara ensam i en hiss då man går sin sista stund till mötes eller nästa omfamna den ohejande och helt okända grannen? Grannen som man släpper handen på när hissen återigen tagit kontroll över vilket håll den egentligen skulle i ett försök om att låtsats som ingenting har hänt.

Jag tror jag föredrar alternativ två och om man har tur är den okända grannen av det manliga könet och i den bästa av alla världar är han också snygg. Då kommer i alla fall jag hålla kvar handen, frågan blir bara då vad han upplever som den största näradödenupplevelsen… fallet med hissen eller psykfallet som inte släpper hans hand? 

 

Känslan av träningsvärken efter fallet sitter idag kvar. Man kan ta sig till månen, borde man då inte kunna komma på träningsformen som innefattar hela kroppen på sisådär en sekund fast då bortsett det onda då man faller? Ska det vara så svårt?! Grattis till den som kommer på detta!

Idag är det heller ingen vanlig dag för idag är det även Pellinors födelsedag, grattis till dig med underbara underbara du!

Det krävdes en ordentlig smäll och en syn av världen från ett annat håll för att jag återigen kände för att blogga. Det var nämligen precis vad som hände mig precis. Allt gick väldigt fort och helt plötsligt låg jag där. Ni vet med en öm höft och en bultande handled med en värld som var upp och ned. Jag gjorde vinterns första vurpa (peppar peppar men hoppas att det var den första OCH sista). Det är underligt det där med att ramla för man spänner precis varenda muskel som går att spänna. Känner redan nu att min arm har tendenser till träningsvärk och mitt huvud har inte samma viga förmåga som i vanliga fall. Jaja, ska vara glad att mörkret fallit, att jag kunde resa mig upp och att det inte var i rusningstrafik. Hemska tanke hade ju varit att jag inte kunnat resa mig och vart tvungen att ligga kvar i mörkret och invänta rusningstrafik. Tack gode Gud. Armen!