-

Man vet att tentan börjar närma sig då kaffet är slut och diskhon är full! Vill inte vara med denna vecka men gissar att det bara är att bita ihop.

Tillråga på allt har mitt internet blivit segt så har fått sitta i telefonköer i dryga tjugo minuter som från början sades skulle ta tre till sex minuter. Om till och med en blondin som jag kan kalkylera ut att det diffa på dryga kvarten, vad är det då för puckon som sitter och räknar på väntetiden? Jaja, ska vara snäll… tomten kanske står runt hörnet?!

Nu har jag äntligen fått tillbaks min dator! Så skönt att slippa kånka runt på en lånedator som luktar bränt. Nu hoppas jag bara att den fungerar som den ska. Orkar inte installera alla program en gång till, blir fullständigt galen varje gång!! Så nu håller jag tummarna.

Förresten, varför är det så att allt händer på samma gång? Börjar en hårprodukt ta slut inser man snart att alla ens hårprodukter börjar ta slut. Detta innebär att det blir en mycket stor utgift på en och samma gång. Samma sak gäller smink...börjar pudret att tryta jo visst tusan är mascaran också torr. Detta gäller inte bara skönhetsprodukter utan livet i stort... antingen får man massor av bra erbjudande eller så är det precis tvärt om. 

Nä, nu ska bitterfittat släppa datorn och krypa ner i sängen och hoppas att hon vaknar som galdfitta imorgon, god natt! 

Ett kapitel till, ett till, bara ett enda till. Lägger igen boken och känner hur adrenalinet pumpar. Släcker läslampan och slänger iväg min stora kudde. Tycker att något rasslar till. Tänder igen, tittar under sängen...ingen där. Sunt förnuft säger mig att då jag inte såg någon på toaletten senas jag var där och att det inte är möjligt att någon människa får plats i min garderob är det inte någon i min lilla lägenhet. Släcker lampan igen... försöker somna.

Man vet att Kepler har lyckats igen då han får sina läsare att titta under sängen innan det är sovdags.

Tisdag och idag kom den. Förståelsen över att grammatiktentan börjar närma sig med galet stora steg. Förståelsen över att jag har sjukt många timmar framför mig i bibliotekets lokaler. Förståelsen över att jag kommer vara mer vän med bibliotekarierna än mina riktiga vänner och förståelsen över att min lägenhet återigen kommer att läggas i min obefintliga städerskas händer... I dag förstod jag att jag har sjukt mycket att plugga och att jag längtar tills den 3 december klockan 13.00 då min grammatiktenta och övriga inlämningar är inlämnade och denna delkurs förhoppningsvis är avklarad.

Jag längtar!

P.s längtar även till jag får min dator tillbaka och jag återigen kan bjuda på lite bilder.

Klockan har precis slagit 24.00. Ur radion sprids den lugna och trygga radiorösten runt om i lägenheten, "Välkommen till fredagen den 12 november". 

Jag bugar och bockar och tror och hoppas på en mycket härlig fredag, känns bra!

Natti för andra gången.   

Fyra underbara tjejer, levande ljus, ost, frukt, spel och en massa kort från Barcelonaresan...tack för en härlig kväll mina godingar!

Natti!

Kallt, blåsigt, och snön har lagt sig på marken som florsockret gör på en semla. Andra dagen i rad jag lyckats snooza förbi snoozen, vad händer? Är det kroppen som säger att det är dags för ide? Eller kroppen som säger att fröken Emmelie ska lägga sig tidigare på kvällarna? Något är det i alla fall.

Ska förgylla kvällen med fika och en tur till rymden där jag förövrigt hört att det inte finns några känslor. Med på rymdfärden ska min kära följeslagare Sara. Tror vi kommer få en trevlig kväll! Håll i hatten!

(Har tyvärr inga bilder att bjuda på då jag har en jj##//!!!!!!??!HG%###¤ !! lånedator..) Jag är inte bitter!

Vi går med stressade steg tillbaks till lägenheten där de andra redan befinner sig. Vi kommer in i trapphuset och förstår att någonting inte är som det ska vara. Efter lite förvirrade förklaringar förstår vi att alla våra resväskor är kvar i hissen som inte går att öppna. Sista dagen i Barcelona, redan lite stressade till flygplatsen händer detta och det är just i dessa tillfällen som hjärna verkligen visar vad den går för.

"Jaha, vart kan man hitta nummret till en som kan laga hissar?" "Hinner vi ta en taxi?" "Fan, allt mitt smink ligger ju där i!!" "Ska vi boka nya biljetter nu då, vad kan det kosta?" "Tur att de andra också missar planet och att jag inte är själv", "Ska vi ta in på hotell nu då, eller kan vi bo kvar i lägenheten en natt till...nä, just det, det skulle komma nya gäster redan idag" "Vad missar jag i skolan?" "Mamma och pappa kommer säkert att säga att man bore vara ute i bättre tid, men vem fan tänker att hissen med alla väskor ska stanna?" Alla dessa tankar flög som ett Ryanairplan, fram och tillbaka på nolltid. Att man hinner tänka så många tankar inom loppet av några sekunder, otroligt! 

Synd att gubbarna uppe i hjärnkontoret inte alltid springer lika fort, eller skönt?  Kanske kommer de slita på kontorsgolvet? Hjärna, gubbarna och kontorsgolvet ska ju hålla ett bra tag till! Kanske är bra att gubbarna bara tar ut sig fullständigt i krissituationer. Så en dag som denna, lunka ni på där uppe, lägg fötterna på bordet, peta er i näsan sådär lite i smyg, kolla Facebook och ladda för nästa gång det är dags att sätta kaffet i halsen då larmet gått och det är katastrof!

P.s Vi hann med, smarta blonda tjejer som vi är ;)

Tv-programmet Go kväll har en programpunkt, som nu även Vakna med the voice har tagit efter. Programpunkten går ut på att en person sitter vid ett dukat bord och låtsas att han/hon får bjuda in vilka personer som helst, död som levande. Frågan blir ju självklart vem hade jag bjudit in? Jag började min tankebana med Elvis men stannade rätt snabbt på kändisbanan, självklart hade jag ju bjudit in min döda farfar, döda morfar, döda mormor och levande farmor. Tänk vad trevligt vi skulle ha. Farmor fick krama om farfar igen och alla en liten update om vad vi pysslar med liksom. Hade de gissat att jag pluggar till lärare och att jag nu bor i Karlstad? Och jag hade ju kunnat fråga om de sitter på molkanten och dinglar med fötterna samtidigt som de löser dagens korsord. Ja, frågorna hade varit många. Hade nog känts rätt sorglig då vi skrapat de sista ur efterrättstallrikarna och skulle vinka av varandra igen.  Kanske är det bättre att vi lunchar ihop då vi alla vädrar fötterna vid molnkanten?

Har i uppgift att skriva en utredande text tills imorgon…det som behövs utredas just nu är dock min hjärna. Ska nog skicka in den också, vågar man det? U/G/VG… vad skulle min hjärna vara värd? Nöjer mig nog med att endast skicka in texten.