När livet satt sina spår
Finns det något så vackert som rynkor hos en kär gammal släkting? En rynka som valt att sätta sig till ro efter att ha gått igenom skratt och gråt och kommit vidare. Det är liksom som att ta sig en tur till Bullerbyn varje gång farmor eller mormor börjar berätta om när de var unga. Det är nästan så att man kan uppleva de vackra smörblommorna ,lukten av koskit en mild julikväll.
Men så många namn sen, har egentligen inte alltid koll på alla namn de rabblar upp men jag är helt övertygad om att Kerstin, Ulla, Ingeborg, alla dubbelnamn har gjort ett stort intryck i deras liv.
Tack mormor för ikväll! Och till farmor säger jag ladda kaffekannan för jag kommer snart till dig också.
På onsdag åker jag till Sunne, för att fylla på mitt förråd av berättelser som jag sen kan berätta för mina barnbarn (när de säker tar flygbilen till Sydney över helgen). Då är det nämligen mina barnbarns tur att hålla ordning på alla namn som gjort ett starkt intryck i mitt liv. Ni vet vilka ni är.
Nu ska jag tvätta bort sminket, men ska strunta i antirynkkrämen ikväll... vill ju bli lika vacker som min farmor och mormor!
Ta hand om er!